minkampmotcancern.blogg.se

2023-09-27 I slutet av sommaren har jag känt en svullnad och en ömhet i det tidigare cancer drabbade högra bröstet. Jag har inte varit så orolig men började leta information på nätet som kunde ge mig svar på vad det kunde handla om. Jag var fortfarande i Italien och hade ingen tanke på att komma hem till sverige förrän i augusti. Information som jag kunde hitta var att det eventuellt kunde vara ett ödem, svullnad på grund av ansamling av vätska i vävnaderna. Jag kom hem med den övertygelsen men bokade en tid med bröstmottagningen på Karolinska för en undersökning. Jag fick en relativt snabb läkartid och efter undersökningen kunde hon inte känna någon tumör, en jämförelse gjordes med tidigare mamografi i mars ca sex månader sedan där det inte heller fanns några tecken på tumör. Läkaren skickade trotts allt en remiss för ultraljud som jag fick vänta på ca tre veckor. På ultraljudet kunde man se något som man inte ville berätta, förrän prover analyserats. Ett cellprov eller ett vävnadsprov från bröstet behövdes för utredningen. Det togs prov med en nål som var ca 0,8 millimeter i diameter. Nålen var fäst vid en spruta och fördes in i knölen, förändringen. Läkaren flyttar nålen snabbt upp och ned under några sekunder för att suga upp celler, allt skedde under lokalbedövning. Jag berättade om mina planer om att åka tillbaka till Italien och läkaren ville veta om jag kunde ta ett besked på telefon, jag sa att det kunde jag. Många skulle nog ha avrått mig att åka innan jag fått besked. Men med min starka optimism var jag fast besluten att åka. Jag var i behov av tid för mig själv efter sommarens strapatser och veckor i sverige med fokus på vår dotter, dessutom var det inte förberett i huset för vintern. Jag kom ner till italien och bara några dagar senare ringer man från Karolinska och jag får besked om att cancern kommit tillbaka av samma typ som tidigare "Östrogenreceptorpositiv" bröstcancer som är den vanligaste formen av bröstcancer och det är känt att kvinnor som diagnostiserats har en långsiktig risk för återfall upp till 20–30 år efter diagnos. Nu har forskare vid Karolinska institutet undersökt den långsiktiga nyttan av endokrinbehandling (tamoxifen) hos kvinnor med de två vanligaste typerna av östrogenreceptorpositiv bröstcancer, luminal A- och luminal B-subtyp. Kvinnorna inkluderades till studien (presenterad i JAMA Oncology) mellan 1976 och 1990 från den så kallade Stockholm tamoxifen-studien (STO-3), och randomiserades till att få antingen tamoxifenbehandling eller ingen behandling. Forskarna analyserade långtidsdata med uppföljning under 20 år för 336 kvinnor med luminal A-subtyp och 126 med luminal B-subtyp där kvinnorna som fått behandling hade tagit tamoxifen i minst 2 år.

Patienter med luminal A-subtyp hade en relativt liten men långvarig riskökning för spridd cancer, och tamoxifenbehandling minskade denna risk signifikant upp till 15 år efter diagnos. Patienter med luminal B-subtyp däremot hade en hög risk för spridd bröstcancer under de fem första åren efter diagnos.Tamoxifenbehandling ledde till signifikant minskad risk under de första fem åren, men sedan avtog den skyddande effekten. Jag har själv medicinerat med "Tamoxifen" under hela tiden men fått rekomendation att byta preparat som ska vara mer effektiv efter klimakteriet "Anastrozol". Jag har hitintills avböjt på grund av biverkningar som jag undkommit under behandling med Tamoxifen, nu får vi se hur det blir framöver?.

Tillbaka till sverige och jag får en snabb tid för ultraljud, samma dag ska man ha en läkarkonferens där man konfererar varje patient och behandling. På fredag samma vecka får jag träffa en läkare och svar på magnetröntgen som inte påvisar någon spridning, i alla fall en tröst, Har oroats både dag och natt och haft sömnproblem. Oron är stor då jag inte har fått svar från "Datatamografin" som gjordes senare och som tar ca en vecka, det återstår ett par dagar av väntan.

Jag fick veta min behandling som kommer att se ut på liknande sett som tidigare dvs en behandling med EC ( Cyklofosfamid-Epirubicinunder) fyra veckor, 3st behandlingstillfällen med 1 veckas mellanrum. Sen blir det uppehåll 3 veckor, därefter 4st behandlingar med "Docetaxel", var tredje vecka allt, i syfte att krympa tumören före operation som kommer där efter, men den har vi ännu inte diskuterat så mycket kring.

Jag är otroligt tacksam för den expertis som vi har att tillgå idag och jag har ett stort förtronde för Karolinska. Flera saker skiljer sig från tidigare behandling ex. den digitala informationen som ges på Appar-"Alltid öppet", "1177", "Kivra", "1177" med en vårdplan. Själva behandlingen skiljer sig inte så mycket mer än att den nu sker vannan vecka. Jag slipper förhopponingsvis strålning, vilket var en prövning sist och resulterade i en brännskada.

Min besvikelse blev dock när jag skulle hämta ut all medicin på apoteket som krävs för min behandling. Jag kommer inte ihåg hur det såg ut för sex år sedan men att jag nu ska betala ex. kortison sprutor som ska tas efter varje behandling till en kostnad av 800:-, för övriga läkemedel har jag betala ca 500:- hitintills, högkostnadsskyddet ligger idag på 2.600:- som man som patient själv måste stå. Den informationen ges inte av sjukhuset, däremot råds man att hämta ut samtliga recept så snart som möjligt, vilket jag gjorde för att snart upptäcka att ett flertal kanske inte kommer att behövas som Medicin för magkatarr, illamående och förstoppning, mediciner som jag skulle ha väntat med att ta ut.fv 

 

 

 

 Mediciner för tusesntals kronor