Italien och förberedelser inför nästa behandling
5/10 Installerad i Italien och jag har träffat min Läkare här nere för första gången. Vi går igenom min sjukdomsbild. Jag har med mig ett brev från min läkare på Karolinska där han beskriver cancertumören och den behandling som jag fått i Sverige men också vilken behandling som jag förväntas få i Italien. Jag får samtidigt en tid för blodprover som jag ska göra innan nästa behandling.
11/10 Tog blodpover igår och fick resutatet idag och allt ser bra ut inför min första behandling som nu blir med ett annat cellgift "Docetaxel". Den här behandling ska pågå i 9 veckor, tre behandlingar med tre veckors mellanrum, precis som den tidigare behandlingen som jag fick i Sverige. Jag har fått med mig alla medeciner från Sverige och information kring eventuella biverkningar som kan följa med. Dom är av en lite annorlunda karaktär så som allergiska besvär, domningar i händer och fötter, led och muskelvärk, men som tidigare tar jag inte ut något i förskott.
20/10 Det blev ytterligare ett besök till läkaren och vi tittar på blodproverna, går igenom läkemedel som ska hämtas ut från apoteket och jag får datum och tid för försata behandlingen som blir efter helgen den 23/10.
Jag får även veta att behandlingen kommer att ske varje vecka, ett något skonsammare alternativ.
23/10 Så är det äntligen dax för behandling 08:00 ska jag infinna mig. Många sitter redan i väntrummet och läkare och sköterskor börjar anlända och dom hälsar artigt på alla patienter. Jag får först ta blod/kiss prov, något som jag kommer att göra inför varje behandling. Mina sprutor som jag har släpat med från Sverige "Accofil" som ska hjälpa kroppen att producera fler vita blodkroppar ska inta vara nödvändiga vid den här typen av behandling och ligger nu till ingen nytta i kylen. Jag träffar läkaren och får veta att man har ändrat cellgiftet till den som rekomenderats i Sverige nämligen "Paclitaxel". En kvinnlig läkare kommer in (chefsläkare), med mycket pondus och skinn på näsan. Hon pratar väldigt bra engelska till skillnad från resten av personalen och hon frågar om jag har förstått allt och om jag har några frågor. Hon trycker extra mycket på en specefik biverkning nämligen av en allergisk karaktär, mycket liten chans att man får ca 3%, men man ska vara observant. Man kan också få lågt blodtryck och andningen kan påverkas. Allt ska noga rapporteras till läkare vid påverkan. Senare ska det blir en vända ner igen till administrationen för ytterligare formulärer som ska fyllas i, "detta byråkratisamhälle Italien". Så får jag komma in på ett behandlingsrum tillsammans med en äldre herre, vi hälsar och pratar lite om vilka typ av behandling vi går igenom, han talar om för mig att juicen som serveras är väldigt god! och sen bestämmer vi vem som ska ha kommandot över TV-kontrollen. Senare flyttas jag till ett annat behandlingsum med fler patienter. Hela tiden bevakas vi av personalen väldigt noga, alltid någon i rummet och hela tiden försäkrar man sig om att vi mår bra. Vi serveras frukt, panini, kaffe, juice etc. En munk kommer också in och besöker. Han ger sin välsignelse till alla, lägger en oblat bit under tungan och sen följer en liten mässa.
"Tropea Hospital" Kanske inte Karolinska men vad säger alltid utsidan?. Utrustningen ser ganska lika ut som i Sverige, den stora skillnaden är att en munk kommer på besök och ger sin välsignelse.
27/10 Fyra dagar har gått sen behandlingen och tro det eller ej men jag har inte känt av några problem varken illamående eller trötthet. Jag äter kortison dagarna kring behandlingen som gör att jag blossar upp lite om kinderna, men det lägger sig snabbt. Jag njuter och tar till vara på veckan mellan behandlingarna. Solen och värmen här nere gör att jag får energi och tänker positiva tankar!. Hemmifrån får jag hela tiden höra om kylan och mörkret och då känner jag mig verkligen previligerad, tänk om alla fick den här möjligheten.
Trevlig sysselsättning som att gå på kafè och besöka blomsterträdgårdar gör mig glad!.
Lördag 28/10 Mamma och jag tar en sväng ner till " Reggio di Calabria" som var huvudstaden i provinsen fram till 1970 när man bytte till "Catanzaro". Staden ligger längst ner i skosulan, mitt emot Cicilien, endast 20 min med färja. Jag tyckte mamma skulle få se en riktig storstad till skillnad från lilla "Tropea".
Här får vi smaka på många specialiteter från regionen på en liten restaurang med ypperlig service, här med ägaren i egen hög person.
Måndag 30/10 Min 2:a behandling. Kl 08:00 sitter i väntrummet igen och alla hälsar vänligt godmorgon. En man bredvid läser "Gazzatta del sud" en av dagstidningarna här nere, själv bläddrar jag i senaste "Femina" som tyvärr har flera articklar om cancer, det är precis som att det finns överallt där jag ser numera. 08:15 kallas jag in för blodprover och ca 10 min senare går Pasquale som är behandlingsansvarig iväg med proverna till labbet för analys. 9:30 träffar jag min läkare Gabrielli och stämmer av hur veckan har varit och han gör en undersökning på hjärta, lunger, känner på lymfar och tar blodtryck, allt ok!. 9:50 Jag får en spruta för att motverka allergiska reaktioner och sen går jag in till behandlingsrummet och blir kopplad till maskinenen och är igång vid 10:00. Maria och Pasquale bevakar mig och tre patienter till som jag känner sen sist. Överläkaren Arena och en annan läkare vid namn Antonio kommer även in för lite prat. Jag passar på att ställa lite frågor kring behandlingen här nere, bl.a. hur vanligt det är med bröstcancer. Hon säger att det är mer vanligt i norra Italien och vi discuterar lite vad det kan bero på, men det finns fortfarande många frågor och det forskas mycket. Behandling med en inopererad port som jag har är lika vanlig här nere som i Sverige och började användas 2005, skillnaden är att man använt metoden på all cancer även bröstcancer vilket man inte gjort i Sverige?. Hon medger också att det är en väldigt enkel metod att använda och som ger väldigt lite komplikationer, endast två allvarligare fall på alla år. En av patienterna i rummet har sin inkörsport i handleden och dom har svårigheter att föra in nålen vilket medför en väldig plåga för patienten, jag är väldigt glad att jag slipper det momentet!. Som vanligt blir vi bjudna på lite frukt, panini och dryck och kl 12:10 är jag klar att lämna. Det känns alltid skönt att komma ut genom antrén till sjukhuset, mötas av solen och veta att det är en vecka kvar till nästa gång.
2/11 Dax för Mamma att återvända till Svedala och för mig att stå på egna ben!
Lördag 4/11 "Alla helgons Dag " Tid för reflektion!
6/11 Så var det då dax för behandling nr 3. Jag är först på plan kl.är 08:00. Utanför strilar regnet och jag sätter mig med en tidning från December 2016 med härliga julrecept. Jag får tipps om "Polpettine" köttbullar och tänker vad kan inte passa bättre en regnig dag!. Det blir en lång dag på sjukhuset och jag kommer inte igång med behandlingen förrän tre timmar senare efter blodprover och en vända ner till administrationen för ytterligare lite dokumentation. Dr. Arena slår sig ner och vi pratar lite om strålbehandlingen som kommer senare och jag får veta att den utförs på ett sjukhus i Catanzaro ca 9 mil norrut, en bilresa på 1,20 min, vi får se hur jag gör?. Utanför fönstret börjar solen komma fram och humöret stiger, munken tittar även in för att ge sin välsignelse och nu känns allt mycket bättre!
Det blev "Polpettine con bis di pesce" till middag, innehållande torsk, tonfisk persilja bl.a. MUMS
8/11 Idag en liten nystart här nere. Börjar morgonen med en springrunda runt området lite frukost sen vidare till en privat lärare Antonio Libertino för att bättra på min Italienska. En lärare att rekomendera med en väldigt speciell utlärnings teknik med stor inlevelse och fantasi!.
12/11 En helg med varierande innehåll. Lördag morgon med Lisa Syrèn på radion i "Ring så spelar vi" ett program som jag har lyssnat till sen bardomen, blir lite trackad av mina väninnor, men för mig är det ett trevligt inslag i helgen!, väntar på min slutsiffra. Senare följer en trevlig lunch med min väninna här ner och vi tar en långpromenad upp i bergen en riktig utmaning. Rör mig runt i omgivningarna och följer plantagen och vad som händer där, nu väntar jag bara på skörden av apelsiner. Imorgon min 4:e bahandling och jag förbereder mig. Jag har mått så otroligt bra hela tiden och det är anledningen till att jag inte har haft anledning att prata så mycket om mitt mående. Jag är glad att jag lyssnade på läkarna här nere och följde deras råd att ta behandlingen 1 ggr. per vecka som har varit skonsammare. Naturligtvis har vädret och ljuset gett mig energi. Jag följer lite nyheter från Sverige och kan se att julhysterin redan börjat!. Jag slutar aldrig att förundras över att vi svenskar låter oss dras med i detta år efter år?, det här ser man inte här nere på samma sätt!. Jag kommer hem till Jul lagom till att skinkan ska in i ugnen och då ska jag bara njuta!.
13/11 Någon minut försenad och Pasquale ropar upp alla namn men var finns jag? han återkommer med listan och där var ja ju!. Jag kommer in för behandling efter prover som vanligt vid 10:20. Det bjuds på panini och idag även en hel massa goda kakor, vem kan låta bli?. Idag får vi även besök av munken, han har med sig fina medaljonger med en bild av kristus som han delar ut till alla och syster Seva hjälper mig att hänga den runt halsen. Jag är klar två timmar senare och vänder näsan hemmåt fast först ett besök på "Conad" för lite provians. Skönt att komma hem, jag har sovit dåligt inatt troligen pga kortisonet som kan ha den effekten. Jag påpekade det för min läkare som nu har dragit ner ordinationen lite. Nu är det en vecka kvar till nästa behandling som blir på tisdag istället för måndag, slipper lite av söndagsångesten!.
Jag tar tillbaka lite av julhysterin, här tar man in granen i början av december! och dom har börjat säljas i butikerna. Köpte fryspizza som blir dagens middag, det är allt jag mäktar med efter den här dagen.
15/11 Så här tredje dagen efter behandling kan jag sova bättre igen. Började morgonen med att springa min runda samtidigt lyssnandets till Mix Megapol och en intervju med Kicki Danielsson. Hon har verkligen fått uppleva både ljus och mörker, som hon själv sa måste man först uppleva mörkret innan man kan uppskatta ljuset, så rätt hon har. Jag vill berätta inte bara om cancer och mörker i min blogg utan också om hur det är att leva ett liv här nere i Italien med viktiga rutiner som jag tycker att man måste ha oavsett om man arbetar eller är sjukskriven/arbetslös för att få en struktur i tillvaron, tro mig jag har varit där och vet hur viktigt det är. Så det är inte alls så dumt att börja morgonen med fysisk aktivitet för att få igång kropp och själ. Sen är det bra att möta lite motgångar och utmaningar under dagen. Idag fick jag kämpa med gastuben, det var ingen lätt match att få med sig den in till stan för att få utbytt, här är gas mer vanligt än el. en kostnads sak skulle jag tro, elen är väldigt dyr här.
Fredag 17/11 STORT Grattis på 77 års-dagen Mamma!. Det är sånna här dagar man önskar att man hade varit hemma i sverige, men nu fick jag nöja mig med att pratas vid på telefon. Jag fick lite tröstande ord i alla fall och tipps på hur jag kunde göra för att lindra stickningar/domningar som har kommi lite i tår och fingrar, nerver blir påverkade av cellgiftet "Docetaxel" och jag kan känna av det lite även i lederna. Därför blev jag väldigt glad av att läsa om en studie idag (se inlägg "träning under Cytostatikabehandling"). Jag är övertygad om att jag är på rätt spår, träning har ALLTID hjälpt mig både fysiskt och psykiskt. Bestämde mig även idag för lite kreativt arbete, trött på allt färskt bröd i butikerna/bagerierna som blir torrt på ett par dagar.
Slår ett slag för kreativiteten!
Helgen 18/11-19/11
SKÅL! Det är ju trots allt lördag. En promenad på stranden, bara mina fotspår. Söndagspomenaden blir i omgivningarna, så mycket vackert och roligt att titta på, bl.a. kaktusar i oändliga varianter.
21/11 5:e behandlinsdagen. Morgonen var kylig när jag gav mig iväg vid 7:45. Bilens termometer visade på -35 grader, kyligt men inte så kyligt!, den måste ha fått spel i den kylislagna natten!.
I vanlig tid kommer jag igång med bahandlingen och rummet är fullt med damer till Pasquales förtjusning, dock påpekar han lite med glimten i ögat att han får jobba på bra med att passa upp på oss allihop, nästan som hemma säger han. Den mannen kan verkligen prata och har mycket humor och får alla att skratta. Jag hänger inte alltid med för han pratar fort och otydligt, men jag gör mitt bästa. Senare kommer munken in på sitt vanliga besök, det börjar bli ett trevligt inslag i dagen. Väl hemma lite fruktsallad och en promenad ner till stranden. Det blir en tidig kväll, få se om jag får sova inatt för natten som föregick blev det inte mycket sömn,
förbaskade kortison!.
23/11 Välkomnar en ny morgon "morgon stund har guld i mun" som man säger!. En fantastisk dag och jag måste bege mig ner till stranden, känna på vattnet som fortfarander håller en behaglig temperatur. På väg hem från stranden möter jag en av markägarna som överöser mig med frukt och grönt från sin odling, människor är så vänliga överallt. Avslutar dagen i solnedgången och tackar för ännu en välgörand och helande dag!
25/11-26/11 Helg IGEN, tiden rusar iväg och det är bara en månad till jul!. Lördag och marknad. Nu säljer man vinterjackor, vinterstövlar och värmande tröjor trotts dom 19 grader som råder. Själv går jag runt med sandaler och t-shirt som man gör i sverige, här har man nu börjat klä på sig och det känns lite märkligt. Söndag och dåligt väder. Det blir en riktig slappardag, första dagen som jag faktiskt är inne hela dagen. Jag myser med en bok och tittar på min favoritfilm "Mamma Mia" som jag har tappat räkningen på hur många ggr. jag har sett, sjunger med och ibland dansar jag till alla fantastiska ABBA låtar. Om ni såg Nyhetsmorgon idag? fick ni lyssna på två intressanta intervjuer en med Iron Maiden, English heavy metal. Han pratar om sin självbiografi som han har kommit ut med. Han berättar också om tiden kring när han drabbades av tungcancer. Han bestämde sig tidigt för att inte vara arg för det skulle ta för mycket av hans energi som han istället skulle lägga på behandlingen. Han sa också att han till viss mån blivit mer egocentrisk och tagit kommandot över sitt liv genom att bestämma vad han ville och inte ville göra i livet och att det inte fanns någon tid att spilla bort. Så många kloka ord som jag delar, att vara arg och självömkande hjälper föga. Senare i programmet dök Loreen upp, ni vet hon som vann melodifestivalen 2012 med låten "Euphoria". Hon är aktuell med ett nytt album och det är inte bara musiken som är ny även Loreen är en ny person i alla fall till sitt yttre. Borta är luggen och dom stora glasögonen som hon har gömt sig bakom och vi ser henne nu med avrakad hjässa. Utan hår blir det mycket mer kraft i det jag gör säger hon och hon hyllas av fansen. Nu är det Loreen och jag och jag tänker att det kanske inte är så dumt att vara kal på hjässan?.
Efter regn kommer sol!
29/11 6:e behandlingen som flöt på som vanligt och rutinerna börjar sitta. Min läkare Gabrielli och jag hade en diskussion om min fortsatta behandling. Han tror att jag behöver ytterligare tre behandlingar utöver dom nio planerade då behandlingsmetoden varit mer skonsam med behandling 1ggr per vecka istället för var 3:e vecka. Min resa hem är bokad till den 20 december för att fira jul med familjen, sen åker jag tillbaka för att slutföra min behandling. Jag har fått en remiss till ett sjukhus i Cosenza som ligger ca:8 mil från Tropea där man utför strålbehandling, den behandling som jag kommer att påbörja efter cellgiftsbehandlingen och den varar under 6 veckor. Staden Cosenza är för övrigt en viktig kulturell stad med flera museer och teatrar och som under antiken var känd som Kalabriens Athen.
Hur spännande kan inte det bli!.
3/12 Advents helg!, en helg som jag verkligen önskat att jag hade haft lite mer enegi. Men på lordag smögs sig tröttheten över mig och för var timme blev det bara värre, det kändes som början på en infektion, ont i hela kroppen, leder och frös som en galning. Jag kröp ner i sängen tidigt och sov i 11 timmar. Men jag hade iallafall bestämt att fixa lite adventsmys först och ljusslingan som jag köpt i sverige och lite gröna kvistar som jag plockat tidigare arrangerade jag i trappan och sen njöt jag av ljuset från lyktan och alla lampor hela kvällen. Man får så mycket må-bra hormoner av stämningsfullt ljus!. En skön känsla av välbefinnande och avslappning spred sig i hela kroppen, precis vad jag behövde!. Söndagen var lite bättre men energin saknades fortfarande.
5/12 Tisdag och en ny "utmaningens dag", soporna. I området som jag bor har vi ingen sophämtning under vintermånaderna och jag måste försöka hitta en plats att dumpa dom på. Jag har kört runt ett antal dagar med bagageutrymmet fullt med stinkande påsar och idag måste jag helt enkelt göra mig av med dom. Jag hade turen att köra förbi en sopbil som jag fick veta bara samlade upp papper "carta", men han erbjöd sig tillslut att ta hand om mina sopor, det får bli "veckans ros", Jag bekräftade problemet med soporna här i Italien och han bara skrattade. Rådet jag fick av vår arbetsledare i området Pietro var att ställa soporna vid vägen så skulle så småningom en sopbil åka förbi och plocka upp eländet. Resten av dagen försöker jag dunka in Verb böjningar, varför pluggade jag inte Italienka när jag var yngre?. Imorgon min 7:e behandling och jag ser fram emot en orolig natt!.
6/12 Natten blev sisådär, men när jag vaknade strax före väckarklockan ringde 06:30 hade jag iallafall fått 6 tim sömn. På kliniken var det mycket folk idag och jag kom inte igång med min behandling förrän straxt efter 11:00. Dessförinnan träffade jag min läkare som kollade mina reflexer i benen som inte var så bra eller inte alls ska sägas, måste kanske se en neurolog?. Iallafall kom jag in på mitt rum tillslut, var ensam för ett tag i ett av dom mindre behandlingsrummen, senare kom en äldre man in som i stort sett sov sig igenom hela behandlingen. En mycket trevlig kvinna som jobbade volontärt (man har alltid en volontär per dag) hon höll mig sällskap för ett tag och berättade om sitt liv och varför hon tyckte så mycket om att bo i Tropea och inte i någon storstad, Hon älskade sin trädgård och att se allting växa. Hon försökte få barnbarnen att upptäcka naturen och inte fastna för mycket i sina mobiler, och vi skrattade mycket. Jag hade tagit med mig min hemläxa verb böjningar mm och blev förhörd av syster Franceska. Pasquale kom in och jag visade honom en sång som vi sjungit under en lektion "Penso a te"- "tänker på dig" av Lucio Battisti som var en mycket känd sångare och som dog 1998. När jag sjöng refrengen "Io lavoro e penso a te"- "jag arbetar och tänker på dig", sjöng han "Io lavoro e penso di soldi"- "jag arbetar och tänker jag på pengar", vilken romantiker!!!. Vi hade väldigt roligt idag ialla fall. Senare begav jag mig hemåt och tog en promenad ner till stranden, på hemvägen mötte jag en av killarna som arbetar för markägaren, han kom med en skottkärra full med apelsiner
och jag fick mig ett helt lass.
Även på sjukhuset har man placerat en gran och nu förbereder man även för den 8:e december som är en helgdag "Immacolata Concenzione", Dagen kallas i den nuvarande svenska katolska kalendern för "Jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet". Maria kom till genom en jungfrufödsel (likt sin son Jesus). Den här högtidsdagen har firats sedan tidig medeltid den 8 december.
7/12 Lektion med Antonio och jag berättar om min dag på sjukhuset. Senare under eftermiddagen åker jag till min väninna och fikar. Hon bjuder på en traditionell julkaka här nerefrån och vi har en mysig stund tillsammans. Jag har haft mycket tid att fundera dom sista dagarna över min fortsatta behandling och har beslutat att fortsätta med den i sverige. Som jag nämnde tidigare utför man inte strålbehandling på sjukhuset som jag får behandling av idag. Jag har blivit erbjuden en bostad i Consenza som är det närmaste men känner att jag helst vill vara på hemmaplan. Det har varit väldigt bekvämt och bra på alla sätt och vis med ett sjukhus med 10 min avstånd från hemmet. Det var tråkigt att behöva berätta om mitt beslut för min väninna som hade hoppats på att få ha mig kvar här nere i vinter och beslutet har inte vari lätt men känns ändå som det bästa. Jag vet ännu inte hur många behandlingar som krävs av cellgift men det beslutet får man ta på Karolinska och sen kvarstår strålbehandlingen.
8/12 "Immacolata Concenzione" Dessutom min brors födelsedag, STORT Grattis Peter!. Jag besöker kyrkan idag tillsammans med Tropeas invånare. Det är stämningsfullt med mycket sång och musik och prästen med flera talar till församlingen. Jag kommer hem och tar på mig träningskläderna för att jogga en runda men känner nu att behandlingen börjar sätta sig i kroppen och måste erkänna att det går tungt. Men vädret är bra och jag får en skön eftermiddag på terassen.
En fantastisk utsikt utanför kyrkan med Tropea hamn och dom omgivande bergen.
9/12-10/12 Nobel helg!. Jag hyllar dagen med att se Litteratur vinnaren Kazuo Ishihuro filmatiserade novel "Never let me go", riktigt bra och kan varmt rekomenderas. Den tar upp den etiska frågan kring donation i ett ovanligare perspektiv och den väcker många frågor och funderingar. Jag har hittat julstämningen i musiken och den här helgen har jag ägnat mig åt köttbullar och janson som ska med i resväskan hem till sverige.
Efter sämre väder i helgen verkar det vända!
Vecka 50, 11/12-15/12 Måndag. Jag börjar dagen med en springa en runda samtidigt som jag lyssnar på
"gläns över sjö och strand" och det blir känslosamt. Jag ska lämna Italien och det är alltid med vemod. Jag tänker på allt som har hänt här nere och hur framtiden kommer att te sig. Saknaden av familjen är stor och plötsligt brister det och gråten kommer, ibland går känslorna helt enkelt inte att styra. På eftermiddagen gör jag lite sill som jag har tagit med från sverige och som jag ska bjuda min veninna Elisabeth på. Jag ska också ge min läkare en liten burk som julgåva.Tisdag och lucia närmar sig, jag sätter en saffransdeg till lussebullar som jag även ska ta med till sjukhuset på fredag, min sista behandling här nere. Jag åker senare över till min veninna med en påse bullar och jag ska samtidigt lämna in min bil på verkstan som ligger i botteplanet i samma byggnad som hon bor i, väldigt praktiskt. Bilen har varit där en vända tidigare men det är en annan historia. Den här gången ska den få ett nytt bensinrör. Jag har inte kunnat fylla full tank på hela sommaren på grund av ett läckage. Reservdelar måste beställas i sverige, det är en volvo, inte den bästa bilen att ha här nere!. Elisabeth och jag fikar och hon uppskattar mina bullar och får minnen från barndomen, hon är tyska och har bjudits på saffranbröd som barn. Onsdag Lucia. Jag har satt väckarklockan på 07:00, man vill ju inte missa lucia firandet på Svt!. Jag ligger kvar i sängen och tittar på för en gång skull ett lucia firande i gamal tration men stämningfull musik. Senare går jag upp och fikar med lussebullar, det blir fler under dagen och magen börjar säga ifrån, det visar sig att jag kommer att straffas under resten av kvällen. Torsdag och min näst äldsta son fyller 29 år, Stort grattis Kristofer!, även en dag som man skulle vilja vara hemma och fira. Den här dagen är det även min sista Italienska lektion och det blir ett lite vemodigt farväl, men vi planerar för fortsatt distansutbildning nästa år. Senar på kvällen tittar jag på dokumentären "Lill-Babs". Vilken kvinna att nå sina mål, med envishet kämpade hon och visade på att allt är möjligt, ett mycket starkt program!.
Fredag dagen "D" för min sista behandling. Personalen kommer in sent och flera patienter väntar utanför behandlingssalen. Det visar sig senare att det beror på att Pasquale stannat hemma idag för att ta hand om en förkylning, det är förkylningstider även här!. Men trotts det kommer vi igång snabbt med blodprover och jag påbörjar min behandling kl.11:00 efter samtal med min läkare där jag tyvärr måste berätta om mitt beslut att fortsätta min behandling i sverige, som han beklagar. Sen tar behandlingen vid och vi erbjuds panini som vanligt. En äldre kvinna som får behandling samtidigt tackar tacksamt emot en panini som hon måste doppa i ett vattenglas för att få ner det något svårtuggade brödet. Hon slummrar hela tiden till när hon försöker fokusera på ett program på tv som hon är föga inresserad av och frågar otåligt för hur länge hon måste sitta där?, syster Francesca säger bara lugnande "calmati", "calmati" " lugna dig". En äldre herre bredvid mig ifrågasätter jesus på korset som hänger på väggen som han tycker passar sig bättre i kyrkan. Det blir en något hetsig diskussion och jag lägger mig snart i med att säga att det är två saker som man bör undvika att prata om nämligen religion och politik. Senare blir det mycket prat om julmat istället och jag berättar och visar bilder på det svenska julbordet. Dagen avslutas på min läkares kontor där vi stämmer av och jag får med mig ett brev beskrivande min behandling här nere. Jag räcker över min sillburk till Gabrielli min läkare och han tackar ödmjukast och blir väldigt nyfiken på innehållet. Sen tar vi ett sorgligt farväl och en selfie tillsammans med två andra närvarande systrar och jag går ut genom sjukhusets dörrar för sista gången.
Lussebak Lussefirande på Svt Tack Antonio för ditt tålamod med mig på våra Italienska lektioner.
Efter en lång dag går jag ner till stranden. Det är en fantastisk eftermiddag men idag nöjer jag mig med att bada fötterna trotts att det säkert håller 17-18 grader fortfarande!.
18/12 Åter en helg har passerat, min sista innan hemresa. Det har varit betydligt mer kylslaget dom sista dagarna men det är väll meningen att jag ska acklimatisera mig inför vintern där hemma. Så jag har kurat ihop i soffan och tittat på flera av dom där härliga amerikanska julfilmerna som har så mycket "christmas spirit".
"I´ll be home for christmas", "just in time for christmas" där man efter en massa förvecklingar får ett lyckligt slut lagom till jul, jag äääääääääääää......lskar lyckliga slut!. På söndag lägger jag lite krut på bilen, dammsuger den under tiden som bilradion spelar. Det skulle jag INTE ha gjort visade det sig för när jag senare ska starta den vill den inte alls och jag får på måndag tillkalla hjälp. En man från Tropea kommer på sin moped till undsättning och han löser det med några startkablar " PUST". Måndag ingen återvändo nu måste jag börja förbereda hemresan!. På tisdag eftermiddag åker jag ner till flygplatsen i Lamezia och sover där då jag har en tidig morgon flight 06:00, hemska tanke måste det vara så fruktansvärt tidigt?.
Mina tulpaner som jag planterade i oktober börjar komma, undrar om jag får se dom till våren?
Lämnar Tropea med tåg till Lamezia och åker senare till Milano med Alitalia som i år firar 70år, Stort Grattis! Dom snöbelagda bergen i norra italien är fantastiska och jag njuter av utsikten,
22/12 Nu har jag varit hemma i två dagar och det är härligt att träffa familjen igen!. Idag har jag varit på ett återbesök på Karolinska och träffat min läkare och planerat för min fortsatta behandling här hemma.
Jag får glädjebeskedet att jag inte behöver fler behandlingar med cellgift. I januari påbörjar jag strålbehandlingen men får nu först en paus på ett par veckor och det känns väldigt skönt.
Tillbaka på Karolinska GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR till Er alla!