Besked och behandling av min cancer
Inledning: Den här Bloggen är till Dig som är drabbad av denna lömska sjukdom eller som kanske vill vara föberedd. Men jag gör det lika mycket för mig själv så att jag ska komma ihåg den här tiden och vad jag gått igenom. Man förtränger så lätt svåra och tuffa saker i livet, men tur är väll det! (ca 8000 kvinnor varje år drabbas i Sverige av bröstcancer som är den vanligaste cancerformen bland kvinnor). Jag ska försöka beskriva och förmedla allt som kan kännas jobbigt men också ta fram positiva bitar. I min natur är jag en väldigt positiv människa och jag försöker alltid hitta saker som jag ska lära av det jag går igenom. Vad jag redan vet så här i början av min sjukdom är att mycket kommer att förändras, jag kommer att förändras! och nog är det så att först när du låter döden komma nära kan du verkligen uppskatta livet!.
10 Maj fick jag min dom bröstcancer HER2-NEGATIV (hormonell som är den vanligaste typen och som drabbar ca 80% av alla bröstcancerpatienter) . Efter ett rutinbesök på mammografin blev jag efter ca två veckor kallad tillbaka för ett ultraljud. Jag kommer ALDRIG att glömma dom orden som läkaren sa efter en stunds undersökning "det här ska inte finnas här", han fortsatte sen med att säga medans han såg in i min frågande blick att han förstod att det kom som en schock men lugnade mig med att tumören inte alls var så stor endast 1cm. Han kände även på området kring lymfarna och var nöjd. Jag hade sagt tidigare att jag inte känt tumören och inte haft några problem och läkaren bekräftade att han heller inte kunnat känna den och att det var endast med hjälp av ultraljud som man hade kunna se den. Jag fick senare träffa en annan läkare som beskrev min tumör ytterligare och berättade lite om förväntad behandling. Jag som skulle åka ner till mitt hus i Italien nästa dag för en veckas vistelse, men läkaren sa att det var lugnt, "ingen bråska" och jag fick en återbesökstid till en kirurg när jag kom hem. Jag lämnade sjukhuset ganska positiv ändå med beskedet jag hade fått och kunde känna mig ganska lugn under veckan som följde.
När jag kom tillbaka blev det ett återbesök till en kirurg som grundligt gick igenom min hälsa och beskrev tydligt vad jag kunde förberda mig på vad gällde behandling etc.Vad hon trodde kunde komma ifråga var en strålbehandling, men besked om det skulls dröja, först efter operationen då man gjort en mikroskopiundersökning och speciella analyser av tumören kunde man rekomendera vilken tilläggsbehandling som behövdes i mitt fall och detta skulle ta ca 3 veckor. Det skulle visa sig att jag skulle få göra den typ av kirurgi som är dominerande "bröstbevarande" dvs. man avlägsnar endast den drabbade delen av bröstet. Man tar även ut samtidigt med bröstoperationen närmaste lymfkörtlarna i armhålan för att analysera om cancern spritt sig, avgörande för den här typen av kirurgi är storlek på tumören, bröstets form och naturligtvis tar man hänsyn till dina egna önskemål. Operationen planerades till den 26 Juni, den 29 Juni skulle jag åter resa ner till Italien som planerat och ha semester med familjen och beskedet skulle jag få av min kirurg på telefon.
Sen kom dagen för samtalet. Det tog en stund innan hon fick fram det jag ville höra eller INTE höra.
Hon berättade att man nu fått svar på analysen och att man beslutat sig för vilken behandlingsform jag skulle erbjudas. Tre behandlingar av EC-kurer som består av en kombination av två cellgifter (Epirubicin och Cyclofosfamid), varje kur ges vid ett behandlingstillfälle och mellan varje kur var det 21 dagar. Tre veckor efter den sista EC-kuren skulle behandling med cellgiftet (Paclitaxel) påbörjas som ges en gång per vecka under nio veckor. Senare skulle följa 25st. strålbehandlingar under 25 dagar.
Slutligen rekomenderades en "Antihormonell" behandling med ett läkemedel som blockerar det kvinnliga könshormonet östrogen för att minska risken för återfall, en tablett vid namn "Tamoxifen"
som tas dagligen under 5år. Allt det här för att det hade visat sig att man hade sett en liten spridning till den första lymfkörteln "portvaktskörteln" en av två som man hade tagit bort vid operationen.
Läkaren var annars väldigt positiv och lugnade mig med att säga att utsikterna såg mycket goda ut för min del.
Jag var naturligtvis JÄTTE glad och tacksam över att höra att cancern var borta och jag tänkte om jag inte hade gått på den där mammografin!. Den långa behandlingstiden kom naturligtvis som en schock, med cellgifter och allt vad det innebar, vi hade ju bara diskuterat strålbehandling. Datum för förberedelse med läkare, sjuksyster och även den första behandlingen var redan bestämt, väldigt bra och skönt för att man vet och kan förbereda. Men jag var ju fortfarande i Italien och kunde omöjligt infinna mig på plats det datum som var planerade för mig, vilket var redan följande vecka. Men jag behövde inte vara orolig en sköterska ringde mig senare och jag fick nya datum att förhålla mig till, FANTASTISKT att kunna tillmötesgå patientens önskemål och jag kände nu att jag skulle ta till vara på varje minut av mina två resterande veckor i Italien och hämta energi till det som väntade där hemma.
. 
Lena, nu kom jag in och har läst allt.
Med din positivitet kommer du säkert att klara behandlingstiden bättre än många andra. Men kom ihåg att du inte alltid behöver vara positiv, orkar man inte så har man rätt att visa det. I alla fall mot mig.
Hörs snart. // HOE