minkampmotcancern.blogg.se

1/3-2018 Första dagen efter avslutad behandling. Det är så oerhört skönt att slippa sätta sig på pendeltåget och åka till Karolinska. Tankarna går fram och tillbaka och jag påminns av oläkta sår. I morgon ska jag gå till vårdcentralen för att få hjälp med omläggning. Jag påminner mig själv om att det är drygt en vecka tills jag får åka ner till Italien igen, där ska jag återhämta mig under några veckor. Jag har varit i kontakt med min väninna där nere som har bekräftat att våren är påväg på allvar och jag ser fram emot att få lämna snö och kyla.

 

2/3-2018 Jag har varit och besökt vårdcentralen där jag fick hjälp med omlägget av en sjuksköterska. Hon tyckte efter samråd med en läkare som även var inne och tittade till mig att det skulle skickas en odling då såret fått en grönaktig varbildning. Det är väldigt sällsynt med infektioner i strålbehandlad hud, men vem vill ta en risk?, jag fick även antibiotika utskrivet. På måndag ska jag tillbaka för svar och nytt omlägg. Jag måste medge att jag har varit oförberedd på dessa biverkningar, allt har ju gått så bra hitintills med ganska lindriga symtom. Det är klart att kroppen inte är som den var innan och det kommer säkert att ta ett tag innan jag får tillbaka mitt normala hälsotillstånd. Men jag är övertygad om att Italien kommer att göra mig gott, saknar fram för allt att vara ute och röra på mig.

Jag har börjat fira påsken så smått!        Nu lägger jag undan peruken.

 

8/3-2018 Internationella kvinnodagen något att fira!. I måndags var jag tillbaka på Vårdcentralen för att lägga om mitt sår men också för att få veta svaret på odlingen. Det visade sig att jag hade en bakterie som inte sällan uppstår i djupa sår som vätskar. Det här hade man alltså inte uppmärksammat på Karolinska även då jag hade påpekat en illaluktande doft från såret som ofta tyder på en bakterie, om man bara hade låtit en läkare göra en "second opinion" så hade man undvikit "worse case scenario" nämligen att jag hade åkt till Italien utan antibiotika och en bakteri i såret. I går morse var jag på mitt sista besök på vårdcentralen innan avresa till Italien. Jag fick med mig allt jag behövde för egenvård med sårtvätt och förband. 11:45 skulle planet avgå från Arland via Rom och sen vidare till Lamezia. Med maxat bagage som vanligt 30kg. tar jag mig med möda ner på dryga 7 timmar. Med bagage försening i Rom och ny incheckning och säkerhetskontroll håller jag nästan på att missa min anknytningsflight. Tåget från flygplatsen hade jag även timat och där var det nära på två minuter, "pust" men nu är jag äntligen här!.

Från vinterkyla till ett grönt Rom         På tåget kan jag äntligen pusta ut!  

 

12/3-2018 Sen jag kom ner har jag tagit det riktigt lugn. Första dagen värkte varenda muskel efter allt släpande på bagage, men jag får skylla mig själv!. Vädret har visat sig från sin bästa sida och våren är här på allvar och ger mig ny energi. Idag lade jag om såret och tycker mig nu se en vändning. Ny hud börjar bildas och jag går från den stora sterila kompressen till en mindre kompress av gasväv, vilket jag är väldigt glad över då jag fick veta att liknande komress kostar 1.500:- i ett paket om 10st. på apoteket här nere.    

         

 Härliga promenader på stranden och på bergsplatåerna blommar vårens första blommor och buskar.

 

13/3-2018 Jag hör nya rön gällande bröstcancerbehandling på nyhetsmorgon, nämligen att man inom 5 år inte ska behöva cellgifter utan istället kunna behandlas med hormoner, det ska bli intressant att följa. Själv hormonbehandlas jag nu i förebyggande syfte med anti-hormonet "Tamoxifen Orifarm" som hindrar det naturliga östrogenets verkan. 

Jag ökar på mina promenader här på en av alla småvägar som leder upp i bergen.

 

18/3-2018 Jag fortsätter att ta det ganska lugnt och vädret håller en behaglig temperatur på mellam 17- 22 grader. Jag hör att körsbärsträden i Tokyo, Japan har börjat blomma ovanligt tidigt i år, här blommar dom nu för fullt tillsammans med ett flertal vårblommor och det är härligt att se naturen komma till liv igen.

Jag har diskuterat med mamma över telefon om att skicka in en anmälan till "Patientnämnden" för att klaga på Karolinskas handlande av skadan som strålbehandlingen orsakat. Jag visste inte till en början om jag hade ork att ta det vidare men man kan även få hjälp av någon närstående med en anmälan och mamma har nu tagit en första kontakt med nämnden. 

  Körsbärsträden i blomning och gula fält överallt. Långt där ute skymtar vulkanön "Stromboli"

 

 22/3-2018 Jag hör ett väldigt upprörande påstående på nyheterna nämligen att låginkomsttagare löper högre risk att dö i cancer. Detta beror bland annat på att det tar längre tid mellan diagnos och behandling som ofta är sämre. Jag måste ta reda på mer och hittar en annan artickel på SVT nyheters sida från den 13 februari 2018. Höginkomsttagare med prostatacancer får bättre vård. Forskare hade upptäckt att män med högst inkomst snabbare diagnosticerades. Orsaken tror man kan vara att höginkomsttagarna oftare går och lämnar ett så kallat PSA-test, ett blodprov som kan indikera prostatacancer, jämfört med låginkomsttagarna. Låginkomsttagarna däremot lämnar oftare prov först när de har fått symptom och då har sjukdomen gått så långt att man inte kan bota den. Den här frågan har jag tidigare tagit upp i min blogg när  Socialstyrelsen så sent som i år sa NEJ till allmän screening för prostatcancer med PSA-prov. 

Män med hög inkomst hade mindre svår cancer vid diagnostillfället enligt studien, förmodligen eftersom att de snabbare fick en diagnos. De fick även oftare botande behandling för mellan- och högriskcancer. Och de hade kortare väntetid till operation.

– Det är inte fastslaget vad orsakerna är. Men det kan vara så att högutbildade och höginkomsttagare har lättare för att prata till sig behandling snabbare även formulera sig väl och trycka på vilket kan ge en fördel i systemet.

Imorgon 23 mars är det "La fiera di Tropea" en årlig tradition med en jätte stor marknad Vi hoppas bara vädret blir bättre, vi har ett tråkigt lågtryck över oss med mycket regn👎

23/3-2018 Marknaden genomförs trotts att regnet hänger i luften. Dom största påskäggen jag sett😲

24/3-2018 Vädret är fortfarande ostadigt men jag bestämmer mig för att åka ner till "Capo Veticano" Capo = huvud. Vaticano = Vatikanen. Nej, det är inte Vatikanstatens huvudstad utan är en fantastisk kuststräcka med vacker natur och härliga sandstränder. Det var här allt började för mig och min familj för ca 10 år sedan då vi åkte på en semesterresa med Fritidsresor. Vi bodde på hotellet "Baia D'Ercole" i en lägenhet. Under vår vistelse han vi med att träffa en mäklare som visade oss ett område under uppbyggnad och vi blev förälskade, 1 år senare var vi husägare.

"Baia D'Ercole"

25/3-2018 Regnet bara fortsätter att ösa ner och jag ställer in mig på en dag inomhus med en bok och kanske en film, då jag plötsligt får ett sms från min väninna som tycker att vi ska träffas och ta en fika senare. Det är naturligtvis trevligare och jag bestämmer mig för att försöka ta en NORMAL dusch som jag inte gjort på, jag kommer inte ihåg när?. Jag tar bort omlägget och blir väldigt glad av det jag ser, ett bra läkkött viste jag sen tidigare att jag hade, men att det skulle se så fint ut hade jag inte väntat mig!. Jag hoppar in i duschen och njuter av det varma vattnet som får strila över hela kroppen och kan knappt sluta. Äntligen börjar jag känna att jag får min ursprungliga kropp tillbaka, nu kan jakten på formen börja.

Mina fransar har till ock med blivit längre, håret börjar bli en frisyr, jag får bara vänja mig vid en lite ovanlig färg!

26/3-2018 Idag har jag varit ute på lite shopping. Jag åkte upp till Catanzaro i trakterna av flygplatsen där ett stort shoppingcenter ligger "DueMari", här finns det mesta möbler och inredning, en gigantisk matvarubutik, restauranger, mode och mycke mer. Jag var ute efter ett soffbord vilket jag fick tag på. Ett besök på Mc´Donalds måste man passa på att göra, det finns inte hemma endast i dom stora shoppingcentrumen. Det blev en trevlig utflyt, det är bara vägarna som är i dåligt skick bortsett från dom stora vägarna, och då pratar vi inte små sprickor i asfalten utan gropar och det blir till att köra slalom, man är glad att klara däcken. Vi får se hur dom klarar att genomföra "Giro d´Italia" cykelloppet som går av stapeln i början på maj och går genom hela Italien, sägs passera Tropea, det ser vi fram emot!.

På vägen mot Catanzaro som går genom stundtals dramatiskt bergslandskap. På köpcentrat kan barnen rida häst eller något annat djur som är kopplat till matvagnen och runt om står stora dinosaurier med beskrivning på dess historia. 

27/3-2018 Solen är tillbaka😊Jag tar en promenad ner till stranden och på väg hem träffar jag på markägaren som överöser mig med grönsaker från sina odlingar. Vi går tillsammans och plockar av allt som börjar visa sig ovan jord. Han beklagar lite över allt regn som har kommit under senare tid och som har gjort att tillväxten stannat av lite. Men han är så stolt över vad han har åstakommit och delar mer än gärna med sig av allt och berättar hur man på bästa sätt tar till vara på allt och ger tipps på tillredning.

Jag måste skåla över min skörd och solen som är tillbaka. 

2/4-2018 Då var Påsken överstökad. Eftersom att jag tagit med inläggningssill och hade en burk ansjovis här sen tidigare så blev det både sill och Janson, något jag inte vill vara utan vid Påsk. Jag bjöd in min väninna på påskmiddag och därefter blev det en repris tillsammans med mina nyfunna vänner härnere. Det blev en fin påsk med strålande väder, vad mer kan man begära?.

Påsken inleds på Långfredagen med en högtidlig procession genom stan (Tropea). Resten av helgen njuter jag i goda vänners lag.

3/4-2018 Idag nåddes vi av ett tragiskt besked, nämligen att en av våra största artister gått bort vid 80-års ålder. Jag var uppslukad av mina studier när jag väckdes av ett sms och jag kommer fullständigt av mig och måste låta nyheten sjunka in. Lill-Babs var en artist som vi i fyra generationer har fått lära känna och det är en underlig känsla att hon inte finns med oss längre. Åter igen kommer döden nära och tankar om livet dyker upp.

Tack Lill-Babs för all glädje du gett oss!

5/4-2018 Jag har funderat på hur man går vidare när någon närstående försvinner ur ens liv, och frågar mig om det ens är möjligt?. Men det är det naturligtvis, man måste, inte bara för ens egen skull utan också för barnen och andra familjemedlemmar, det är egoistiskt att tänka annat anser jag. Jag har hört många berättelser om hur människor bearbetat sin sorg efter att någon närstående gått bort och det ser så klart väldigt olika ut!. Jag hoppas bara inte att jag får erfara det som jag nyligen läste en insändare om i "Familjeliv" där en tjej och hennes nära syster miste en gemensam bästa vän i en olycka med följden att systern i sorgen tog sitt liv och hon själv övergavs av alla vänner som hon trodde fanns där!.

 

Idag blev det en långpromenad till en närbelägen stad i bergen "Ciaramiti" och på vägen hittar jag naturligtvis en massa fina vårblommor och små getter😊

8/4-2018 Ännu en helg till ända. Vädret håller i sig och jag har bara njutit av stranden och hemmets lugna vrå. Det var bara i fredags då jag fick äran att bli bjuden hem på middag till min väninna. Hon är en viktig person för mig här nere och vi har känt varan i mer än 10 år. Jag träffade på henne i receptionen på det hotel som jag och familjen bodde på vår första semester i Italien i "Capo Vaticano". Hon jobbade extra där på sidan av det företag hon hade börjat bygga med inriktning på uthyrning av semesterbostäder här nere. Hon samarbetade med en mäklare som visade oss huset som vi senare köpte. Med hjälp av mäklaren en advokatbyrå i Milano och min väninna som var med genom hela den utdragna processen, ungifär 1 år som det tog för att få ihop hela affären och jag är henne evigt tacksam för all hjälp och stöd hon bistod. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket huset skulle komma att betyda och det går inte en dag utan att jag tackar för att jag har kunnat vistas här under min sjukdom

.

Naturen är fantastisk och jag får aldrig nog!. Pajen smakade efter en lång dag.

9/4-2018 Måndag och marknadsdag i Santa Domenica som är närmaste stad. Här kan man shoppa loss en hel garderob för ingenting, för mig fick det räckte med en tröja den här gången för 10£, det blev en present till mamma också som inte kan avslöjas. Den 19 April kommer jag hem för ett återbesök till min läkare på karolinska den 23:e, därefter vet jag inte vad som händer??. Det börjar närma sig ett år sedan jag fick beskedet om cancer närmare bestämt den 10 Maj 2017. Jag har hela tiden haft fokus på mina behandlingar och skjutit upp tankar på allt annat. Livet börjar komma ikapp och många frågor och funderingar far runt i huvudet. Jag känner att jag inte är redo att ta nästa kliv och hoppas på att få lite hjälp och råd när jag kommer hem. 

10/4-2018 Såg på nyhetsmorgon på TV4 imorse som jag oftast gör och lyssnade till Dr. Mikael som talade om håravfall och sjukdomen "Alopeci" Det finns en rad orsaker till håravfall. En del är kortvariga medan andra är permanenta. Orsaker kan vara bland annat stress, svåra infektioner, Kemoterapi och radioterapi orsakar håravfall eftersom de hindrar hårcellerna från att delas och det har jag fått erfara. Kvinnan som medverkade i programmet tappade sitt hår för ca 10 år sedan troligen på grund av en infektion och mycket stress under en tid. Hon berättade att hon tappat ögonbryn och ögonfranser också och det upplevde hon som mycket värre på grund av betydelsen för ansiktets uttryck. Hon sa också något annat som är väldigt viktigt nämligen att det går att acceptera ett förändrat utseende, det gäller bara att hitta ett förhållningssätt. Jag accepterade ganska snabbt att jag inte hade något hår och kunde till och med tycka att det var ganska skönt att slippa ägna en massa tid åt att fixa till en frisyr. Nu visste jag att håret så småningom skulle komma tillbaka och det är så klart en stor skillnad. Mina bröst är osymetriska efter operationen, obetydlig men ändock och det var dom även tidigare enligt min läkare som undersökte brösten i början av min sjukdom, något som jag själv inte uppmärksammat och troligen förlikat mig med. Jag fick behålla mitt bröst och det är jag väldigt glad för. Men min övertygelse är trotts allt att man så småningom hittar ett sätt att förhålla sig till sig själv och sitt eventuella nya jag. 

 11/4-2018 Läser "Flyget hotat i östra medelhavet". Jag flyger hem via Krakow nästa torsdag, finns det anledning till oro?. Den europeiska flygkontrollmyndigheten har gått ut med en varning till alla flygbolag om att vara försiktiga inom det här området, och handlar om möjliga flyganfall i Syrien. Jag har troligen ingen anledning att känna oro då det handlar om länder i anslutning till Syrien, men påminns om att attentaten mot flyget ökar. Dessa krig som omger oss och som är lika svåra att undvika som måndagar. Att hoppas på att människan en dag sluter fred är naivt att tro och du måste vara en drömmare och inte realist, tänker på låten "Imagine all the people". Living life in peace... You... You may say I'm a dreamer. But I'm not the ... utkom på singel 1971 och har varit enormt inflytelserik världen runt tack vare sitt fredsbudskap. tyvärr är jag inte en "believer" trotts min optimistiska attetyd.

12/4-2018 Det är slutspurt och jag går in på min sista vecka innan jag vänder näsan hemåt. Jag är lite imponerad av mig själv som nu har lyckats träna lite varje dag. Efter någon veckas lugn kom jag äntligen igång och jag har nu Joggat och gjort lite övningar som börjar ge resultat. Jag har inte bara tappat kondition under min cancerbehandlig utan måste också ta tag i min rygg som jag opererade i samma veva.

Idag blir det "Orata" en av många väldigt smakliga firrar här nere. Jag försöker äta hälsosamt och säsongsanpassat.

18/4-2018 Så var det då dax, imorgon vänder jag åter näsan hem till Svedala. Som tur är har våren kommit och det underlättar. Det ska bli otroligt roligt att se familjen igen och det är väll det ända som jag riktigt längtar efter där hemma, den som kunde ha det bästa av två världar!. Jag kommer att ta upp detta och mycket annat i bloggen fram över, hur man kan skapa ett liv på två platser, tankar om åldrandet och vad som är viktigt i livet. Nu ligger fokus på hemresan och allt jag måste ta tag i när jag kommer hem. Det är inte alltid lätt att lämna Italien. Idag har jag försökt bli av med mina hushållssopor igen som inte tas om hand av föreningen som jag bor i förutom under högsäsong, det vill säga från maj till september. Jag blev helt enkelt påkommen av en "ordingsmänniska" när jag hivade mina sopor på ett lämpligt ställe där jag tidigare lämnat mina sopor då andra tydligen hittat det lika lämpligt. Men icke, jag fick snällt ta mina sopor tillbaka till bagageutrymmet när vedebörande började skriva upp mitt registreringsnummer på bilen. Problemet med soporna är enormt och jag får väll helt enkelt ta upp detta vid nästa möte i föreningen.

Sopor som jag måste bli av med, sen ska bilen få sig en rengöring. Det går lite vin efter det, här det enda lådvinet som går att uppbringa i matvarubutiken "Conad". Som tur är reser jag hem med ett lättare bagage den här gången.

24/4-2018 Hemma i Sverige och dagarna har fyllts med umgänge med familjen. På måndag skulle jag träffa min läkare på Karolinska, ett möte som jag var ganska orolig inför. Det var det första återbesöket efter avslutad behandling och eftersom jag fortfarande inte känner mig redo för livet därute måste jag försöka få min läkare att förstå. Efter en kroppslig undersökning fick jag veta att allt såg helt normalt ut och där man plockat bort tumören kan man fortfarande känna en ärrvävnad som kommer att ta tid innan det mjuknar, upp till ett år. Min läkare var väldigt förstående när jag förklarade att jag inte var redo och berättade att det inte alls var ovanligt att man kände så efter avslutad behandling och att vägen tillbaka från cancern kan vara lång, det är sjukdomens efterspel "cancerbaksmällan". Under behandling befinner man sig som i ett vacuum, man kör bara på. Vi bestämda att jag skulle få någon att parata med och att jag under tiden kunde fortsätta att vara sjukskriven. 

En cykeltur till min bror på landet i helgen där jag möttes av den här härliga bilden. Våren i Sverige är fantastisk!!!

4/5-2018 Dagarna rinner iväg och jag har redan varit hemma i två veckor. Vi har firat Valborg och sjungit in våren. Den 15 maj åker jag tillbaka till Italien och jag väntar fortfarande på samtalsterapi som Karolinska har erbjudit vilket känns viktigt i processen att gå vidare. Det är skönt att ha familjen omkring sig men jag känner förväntningarna och pressen på mig att komma tillbaka till det "normala" och frågan är nu hur tar jag mig dit??.

6/5-2018 En underbar helg med stigande temperaturer. På lördag ett besök på köpcentrumet "Mall of Scandinavia" i Solna tillsammans med mamma som bjöd på lunch, asiatisk buffé på "Budda Khan". Restaurangen har Nordens största "teppanyaki" varje bord har en egen kock som tillagar en färdigkombinerad meny framför gästerna på en stekhäll, det måste vi prova nästa gång!. Idag blev det istället buffé på restaurangens uteservering😎. På söndag tar jag ut cykeln, med mig som alltid på utflykter kaffethermosen för att njuta av den sprakande grönskan. 

Jag undrar om jag hinner se syrenerna blomma ut? en favorit,  

7/5-9/5-2018 Dagar med familjen och jag fortsätter njuta av våren!.

Måndag och en lång promenad med min dotter Alexandra och lilla Ossian.  På tisdag tar jag en tur på min cykel till ett fint bad i Steninge område, inte långt bort från steninge slott med en fantastisk natur.

10/5-2018 idag på dagen för ett år sedan fick jag beskedet bröstcancer, det var en omtumlande dag. Först skulle jag på återbesök för ultraljud på bröstmottagningen, efter det till akuten i byggnaden mitt emot för ryggen, då jag sen en tid varit sjukskriven för hemska smärtor i ländryggen som gjorde det svårt att både gå, sitta och ligga. Jag skulle ju åka till Italien redan nästa dag och var desperat efter en lösning. Märkligt nog var det svårare att hantera ryggen än cancerbeskedet då jag fick ett väldigt lugnande besked om att tumören var liten och utsikterna väldigt goda, naturligtvis kunde jag aldrig föreställa mig hur följand år skulle te sig. Jag åkte ner till Italien en vecka som planerat med min man för att fira min födelsedag, med mig hade jag värktabletter och antiinflammatorisk medecin. När jag kom hem fick jag veta att en ryggoperation var nödvändig, den 26:e juni skulle jag operera bröstet och den 29:e juni hade jag planerat att åka tillbaka till Italien där jag skulle bli kvar till cytostatika behandlingen skulle påbörjas. Min läkare på Löwenströmska ryggmottagning "Spine center" och läkaren på Karolinska Onkologi gjorde i samråd en bedömning att jag först skulle operera ryggen, och den 19:e juni  låg jag på operationsbordet. Det blev en lite mer omfattande operation än väntat och jag blev kvar ett dygn längre i sängläge med risk för blödning. En vecka senare låg jag återigen på operationsbordet och den här gången var det bröstet. Jag var väldigt glad över att få åka iväg efter allt och med operationsärr som skulle läka och med uppmaningen om att inte bada på flera veckor, det vill säga nästan hela sommaren, vilket inte är särskilt roligt när man befinner sig i Italien!, men jag var åtminstonde fri från smärtorna i ryggen🤗.

12/5-2018 Samlar familjen för att fira våra födelsedagar i maj, min egen den 13:e och två av mina söner den 17:e och 20:e. Min äldsta kommer hem från Linköping mina övriga tre barn har inte så långt att åka. Mina två bröder med respektive och så lilla mamma förstås. Det är så härligt att ha familjen samlad och vi njuter en hemmabakad smörgåstårta. På Söndag, min födelsedag blir det en utflykt till Sigtuna där vi äter en lunch och och går längsmed strandpromenaden. Sverige fortsätter att visa sig från sin bästa sida och jag har sällan njutit så mycket av dagarna här hemma!.

 

Tennstopet i Sigtuna sen gör vi ett nostalibesök till Maria kyrkan i stadens centrum där vi för 30 år sedan närmare bestämt den 22/8-1987 gifte oss på en lika strålande dag som denna. Jag tänker "vart har alla åren tagit vägen"? 

Jag hinner se syrenerna blomma utanför husknuten innan jag återvänder till Italien den 15/5

27/5-2018 "Morsdag" Dagen som vi Alla bör tänka lite EXTRA på våran mamma. Det är inte för intet som man valt att ha en minnesgustjänst för Lill-babs i Storkyrkan idag, en mycket älskad mamma och som mäniska älskad av hela svenska folket. Det här är en dag som det är viktigt att bli uppskattad för rollen och vad den för med sig av ett livslångt ansvar. Inte nödvändigtvis med presenter och blommor, det viktiga är kärleksfulla handlingar. "Grattis mamma på morsdag", snart får vi umgås!. Mer än en vecka har gått sen jag kom ner till Italien igen. Elisabeth min väninna här nere har frågat om jag kan hjälpa henne lite med hennes business, som jag tidigare nämnt hyr hon ut sommarbostäder här nere. Det kan vara ett sätt att känna på att arbeta igen, få distans till det som varit och lägga fokus på annat. Jag hade aldrig kunnat börja arbeta där hemma ännu, här får jag göra det utefter mina förutsättningar.

Två mammor med starkt krut!

29/5-2018 Idag måste jag gå till frissan!. Berättade för min väninna hemma när vi pratades vid på telefon att det nu var nödvändigt då alla virvlar och självfall som kommit tillbaka gjorde att håret stod åt alla håll och jag måste vattenkamma håret varje morgon för att se respektabel ut, hon skrattade mycket åt det. Det här var första gången som jag klipper mig sedan håravfall och utväxt. Jag har en ny "look" med en blandning av mörkt och en silver grå färg och det är en kort frisyr istället för mitt halvlånga hår som jag färgade senaste åren. Jag har bestämt att naturen nu får bestämma färgen. Under min sjukdom har det inte varit så viktigt med utseendet och människor har fått acceptera mitt nya jag, ibland med peruk, ibland en huvudbonad men också utan något alls.

Jag är riktigt nöjd med min nya look!

4/6-2018 Idag hör jag på nyheterna att bröstcancerpatienter inte nödvändigtvis behöver cellgiftsbehandling, endas 30%, resterande 70% kan behandlas med hormonmediciner. Tyvärr är det en dyr metod att utröna vilka tumörer som kräver vilket ca 30.000:- och metoden kommer troligtvis inte att användas i Sverige. Idag får jag ÄNTLIGEN ta mitt första dopp i poolen. det har varit lite problem med att få den på rätt köl, välbalanserad med Fysisk-kemisk behandling. Men nu är vattnet klart och fint och jag återupptar mina fysiska aktiviteter med att byta ut min löprunda till en simrunda.

6/6-2018 Sverige Nationaldag! GRATTIS Sverige och hela svenska folket. Idag firar vi och är stolta över vårt land. Jag tillhör dom som tycker att nästan Allt var bättre förr. Min generation sextitalister och femtitalisterna samt våra barn som nu växer upp är troligen dom sista att uppleva det genuina Sverige. Det genuina som jag nu har hittat i det sydItalienska jordbrukssamhället där tiden i mångt och mycket stått stilla. Jag växte upp i en förort och hade kompisar som följde med under hela skoltiden. Jag ägnade flera år åt gymnastiken där min bästa vän då och fortfrande idag var aktiv. Jag kommer ihåg den här tiden som väldigt trygg med närvarande far och morföräldrar som man åt söndagsmiddagar tillsammans med och åkte till på sommar och vinterlov. Jag vet nu varför jag valde den här platsen som mitt andra hemland inte bara för dess vackra landskap, intressanta kultur, maten och det behagliga klimatet. Här är jag aldrig rädd att gå ensam på gatorna om kvällen, jag känner inte stressen i samhället och människor bryr sig om varan och umgås över generationer.

Firar med en bakelse. Pratade med mamma som skulle fira med "Mariekex", så väldigt svenskt. Italien firade nationaldag den 2 juni "La festa della Repubblica".

7/6-2018 I går skröt jag om allt som var bra här nere, idag backar jag lite. Har suttit vid huset hela dagen och väntat på en hantverkare som aldrig dök upp. Till slut ringde jag och då hade han naturligtvis glömt, så det blir i morgon eftermiddag istället, fast det återstår att se. Det går inte riktigt att lita på att saker blir gjorda som man har kommit överens om fast jag har vant mig och som Italienarna säger "In bocca al lupo", bokstavligen "ligger i vargens mun" -  "lycka till", i den arabiska kulturen väljer man uttrycket "Inshallah" - "om gud vill", Jag har även bott i Saudiarabien och där hade man inte heller bråttom!!. På eftermiddagen tar jag en promenad ner till stranden och konstaterar att turisterna börjar komma. Dom två barerna som finns har precis öppnat och hotellet intill har ställt ut parasoller och solstolar.

På väg ner till stranden njuter jag sommarens alla blommor. Stranden börjar fyllas med turister.

9/6-2018 Hantverkaren höll sitt löfte och kom igår för att ta mått, ge ett kostnadsförslag på olika modeller och om någon vecka sker monteringen av en ny duschkabin. Förmiddagen ägnade jag åt ännu en ganska tålamodsprövande uppgift. Jag besökte sjukhuset som jag fick min cellgiftsbehandling på. Fick efter ett par timmars väntan träffa min läkare som ordnade med den behandlingsjournal jag efterfrågade. Han var glad över att se mig igen och tyckte att jag såg hälsosam ut. För mig blev det en märklig "déjavú" av mina veckor av behandling. Här tar man gärna med sig något när man besöker så jag hade bakat en äppelkaka som mottogs med glädje. Det kom även in en procession under tiden som jag satt och väntade. En avliden person stod i centrum och in tågade anhöriga, vänner och munken som så ofta besöker sjukhuset och som jag har fått välsignelse av ett flertal gånger. Man hade ett fotografi på den avlidne som personer i väntrummet, läkare och sköterskor vidrörde, kysste. Allt detta var en ny upplevelse för mig, men det utövas många religiösa ritualer här som vi inte är vana vid i Sverige. Idag Lördag har jag som vanligt lyssnat på mitt favorit radioprogram med Lisa Syrén "ring så spelar vi", hennes näst sista program😢. Efter det blev det marknad i Tropea som även det har blivit ett trevligt inslag i lördagen.

Mina senaste fynd på markanden, en blus och ett par shorts tot. 150:-😊

10/6-2018 Jag har tidigare berättat om staden "Ciaramiti", och idag var det dax igen att ta en promenad dit, fram och tillbaka ca 2 tim. Jag älskar den här promenaden som känns i benen på väg upp på dom slingrande småvägarna, tillbaka går det bara nerför. Det är så stillsamt och bjuder på en fantastisk natur och vacker utsikt över hela komunen "Ricadi". Det är en mycket liten stad med få invånare med kyrkan som är ett viktigt inslag och där söndagsgudtjänst hålls.

  

Klarar man inte backarna står alltid en ambulans redo!. "Ciaramiti" med den lilla kyrkan och husen som ligger tätt med små gränder.

Långt där nere kan man skymta husen i området där jag bor. Med mig hem får jag en vacker bukett av torkade växter.

11/6-2018 Santa Domenica är också en trevlig liten stad och är den som ligger närmast mig ca 3 km men till skillnad från Ciaramiti hittar man här alla slags butiker och på måndagar har man marknad. Idag åker jag jag dit, strosar runt lite och tar en fika. Senare går jag ner till stranden och tar mitt första dopp i havet för i år. Det är varmt runt 25 grader men anledningen till att det inte har blivit av tidigare är att jag haft en obestämd hudåkomma som jag lyckligtvis hittat en antibiotica salva för och nu är det nästan helt bra.

Här tar jag min fika och doppet på eftermiddagen känns härligt i värmen som är idag!.

13/6-2018 STORT Grattis till min dotter Alexandra idag 24-år!. Jag fattar inte vart tiden tagit vägen??. Nyss låg du i min famn på BB med rosetten som dom hade satt i ditt mörka långa hår, jag var så lycklig, en dotter efter tre grabbar. Nu är du stora damen, snart färdig undersköterska och jag är så stolt!. Det kan vara svårt att vara borta från familjen ibland och många undrar hur jag har klarat av det under perioder så lång tid. Svaret är helt enkelt att jag har behövt den här tiden för mig själv, men naturligtvis har det varit lättare med dagens teknik, "Viber", "Skype", "Messenger", "Face Time", you name it. Och jag vill förrförtydliga det jag sa i mitt inlägg från den 6 juni Nationaldagen nämligen att nästan Allt vara bättre förr.

Allt tokigt som vi gjort tillsammans i Italien. Här rider vi ut på slättmarken och för mig för första första gången  i bara shorts, sandaler och utan hjälm😱

14/6-2018 Idag tar jag mina granntanter ut på en långpromenad, det är så härligt att få ha lite tjejsnack om dittan och dattan, mycket skratt men också alvarliga ämnen.

Philomena, amerikanska från NYC till vänster om mig och Frannie från UK till höger, två härliga damer!.

19/6-2018 Ja ha så var man tvungen att skaffa C More så att man kan följa VM i fotboll. Vinsten igår satt fint mot Sydkorea trotts att det blev på en straff. Jag är för övrigt inte speciellt intresserad av fotboll men ett VM vill man inte missa!. Det är lite tråkigt att vara i Italien när dom inte är med och spelar. Kommer ihåg 2006 jag och familjen var på Cecilien och  Italien blev världsmästare efter att ha besegrat Frankrike i finalen. Herre gud vilket festande på gatorna efter det, något att uppleva!.

Heja Sverige!!

21/6-2018 Dag före Midsommar och jag måste fixa lite midsommarkäk. Jag fick inte med mig någon sill den här gången så i stället gravar jag lax och rullar lite köttbullar. Tyvärr har jag inte familjen här så jag bjuder in min väninna. På tisdag nästa vecka kommer min andra hälft ner och vi får efter 1 1/5 månad sätta lite fart på kärleken igen💖.

Vad är en Midsommar utan svenska köttbullar??

Trevlig Midsommar Alla följare!!

24/6-2018 Då var ännu en midsommar avverkad, min 2:a här ner i Italien. Jag hörde om det dåliga vädret i Sverige och kände mig lyckligt lottad. Det blev ingen traditionell midsommar med sill och midsommarstång men lite inslag av svenskt midsommarfirande blev det och köttbullarna och laxen uppskattades av min väninna. Dagen spenderade jag på stranden och firade med en kaffe och limoncello i strandbaren. Nu har jag plöjt igenom alla mina samlade Femina och Damernasvärld sen 2012, har inte haft en bok att läsa på ett tag och längtar verkligen efter den som min andra hälft tar med sig på tisdag "Ett mörker mitt ibland oss" av Marie Ljungstedt. Jag älskar hennes Gotländska skildringar och har läst alla hennes böcker. Det är så roligt med dessa veckotidningar, ett år ska det vara klassiskt marint ett annat citron, hallon, apesin. Men allt kommer tillbaka och uppslagen upprepar sig. Det är mode, smink och inredning och det är roligt att se att väldigt lite förändras. Ibland ska klackarna vara lite högre, byxorna lite smalare och inredningen i Gustaviansk stil. På sommare handlar det om att inreda ute, men även på hösten tipsar man om Höstens vackraste UTERUM. Ändå faller jag ibland för frestelsen att drömma mig bort för ett tag i alla vackra bildreportage. En intressan artickel som jag måste nämna var den ifrån Damernas värld 2012 aparopå vad som har blivit bättre och sämre genom åren, ett av mina tidigare påståenden. Den handlade om 90-talisterna och vad min generation 60-talister och 70-talister borde ta lärdom av som har vuxit upp med budskapet "alla ska med" medan 90-talisterna lever mer efter ledorden "titta på mig", enligt artickeln har vi i vår generation varit noga med att bekräfta våra barn och säga "du duger" och troligen är det just det som gjort att den här generationen blivit helt Jante-befriade. Det lyckades vi bra med 60 och 70-talister!. 90-talisterna sägs vara en väldigt tjejig generation, fåfäng på många sätt men samtidigt starka och självständiga, det gillar vi!. Något som också karaktäriserar denna generation kvinnor och något vi äldre kvinnor borde lära oss av är förmågan att kunna stötta och samarbeta kvinnor emellan istället för att trycka ner, en diskussion som fortfarande pågår!!.

Veckotidningarna sparar jag till nästa generation. En limoncello i strandbaren.

26/6-2018 Jag går i väntans tider. Flyget med "Primera" som skulle ha avgått 06:30 från Arlanda lät meddela försening vid samma tidpunkt, ny avgångstid 10:00 som senare kom att flyttas fram till 11:00 och ytterligare 12:00, vi får se när han dyker upp idag??. Jag har hunnit förbereda lunch som nu blir kvällsvickning och gjort en anmälan för kompensation till "flygförsening.se", beräknad ersättning ca 400 eur. Primera har tydligen fått många anmälningar på sig under senare tid, tacka vet jag Ryan Air som jag flugit mycket med, billigt och man kommer åtminstone fram i tid!. Något mer glädjande är att jag fick den nya duschkabinen installerad igår, så nu kan han iallafall ta sig en välbehövlig dusch när han kommer ner!.

En dusch och en landgångsmacka kanske inte blir helt fel efter en lång dag.

10/7-2018 Två veckor har passerat sen min andra hälft kom ner och nu är även yngsta sonen på plats. Nu känns det också som semester för min del och jag ställer inga krav.  Vi njuter och umgås på ett sätt som vi aldrig gör hemma. Nästa vecka kommer troligtvis mina två andra söner ner. Tyvärr fick vi ett tråkigt besked av min äldsta son för en vecka sedan då han akut lades in på sjukhus för diabetes. Vår yngsta son har haft diabetes sen fyra års ålder så vi är väl medveten om sjukdomens innebörd. Det är ett tufft besked och vi försöker stötta honom så gott vi kan. Nu kommer han troligtvis ner med sin yngre bror och vi får lite tid tillsammans att smälta allt.

 När Niklas kommer hem från Linköping hälsar vi på "lilla syster" som precis flyttat in i sin första egna lägenhet. Hunden Ossian som vant sig vid sin hundgård utanför får nu vänja sig med en mindre yta att springa på.

 

18/9-2018 Senaste dagarna har jag tittat tillbaka på mycket som har hänt genom åren, ända från skoltiden fram till nu. Det började med att vi trodde att vi fått inbrott i ett av förråden, men så var inte fallet. Vi hade felaktigt tilldelats ett andra förråd när vi flyttade in för ett antal år sedan. Nu var en nyinflyttad kille i porten bredvid utan förråd och hade helt enkelt fått flytta in i vårt. Låset var utbytt och våra saker hade flyttats till Sigtunahems förråd i samma fastighet. Jag var iallafall lättad då jag trodde att sakerna var borta. Inget av värde för någon annan kanske. men där fanns barnens alla leksaker, böcker, lego och mycket annat.

Framför allt fanns där så mycket minnen, fotoalbum, dagbok, sparade brev från tiden då jag bode i Saudiarabien och brevväxlade med mina kompisar i Sverige. Nu har jag haft tid att väcka minnen till liv och det har varit väldigt roligt att gå igenom allt. Det har till och med väckt idén att skriva en bok, vi får se hur det blir med det?. Jag har också passat på att träffa gamla arbetskollgor och vi har pratat mycket om det som varit men även tankar om framtiden.

Tidigare arbetskollegor och numera kära vänner.

 

25/9-2018 Inför stundande läkarbesök den här veckan känner jag stor oro och ångest. Först Karolinska och sen Spine center på Löwenströmska. Vad ska läkarna säga?. Hur kommer min framtid att se ut?. Med en rygg som fortfarande är ett problem kan jag känna att jag är långt ifrån redo att tänka och planera framåt. En rädsla finns även för min cancer. Är den nu helt borta?. Jag letar tecken på motsatsen och inbillar mig att det sjuka bröstet känns annorlunda. Jag måste snart få komma på en ny mammografi för att känna mig lugn. Men först måste jag träffa läkaren för att diskutera vidare. Jag försöker under tiden fokusera på annat. Jag har träffat före detta arbetskollegor och vänner, nu senast mina ungdomskamrater som jag känt sen småskolan, nästan hela livet. Alla runt omkring betyder väldigt mycket och det hade varit fruktansvärt att vara ensam!. Jag har även läst på om hur man bäst skriver en bok och iden börjar smått växa fram i huvudet. Jag är verkligen sugen på att berätta något annat än min resa genom cancern. Bloggen har öppnat en port till skrivandet. Jag har nog alltid tyckt att det har varit roligt att skriva, uttrycka mina tankar. Och nu kanske, kanske kan det bli en bok.

Mina bästa vänner från skolan💗, det är bara en som saknas!.

 

26/9-2018 Den här dagen skulle visa sig bli en härlig höstdag med mycket sol. Jag passar på att ta cykeln till min favoritplats. Med mig har jag som vanligt min kaffetermus men också en handbok om författarskapet, skriven av Dag Öhrlund. Jag börjar med en stund där jag lyssnar i min Iphone till en intervju med Louise Hoffsten. Jag sitter där jag alltid brukar sitta i minneslunden på en bänk intill dammen med karpfiskar. Hon berättar om inspelningen av "Så mycket bättre" som ska börja visas i TV i höst/vinter. Hon berättar också om sin MS sjudom som hon kallar "den objudna gästen". Först hade hon varit ångersfull över att hon varit så öppen med sin sjukdom. Nu har hon fått så mycket stöd och tacksamhet från människor i liknande situation att hon tycker att det är bland det bästa hon gjort. Jag älskar hennes låt "only the dead fish follow the stream" som hon spelar senare i programmet. Efter det tar jag fram min lärobok. Solen lyser från en klarblå himmer, hoppas hösten bjuder på fler såna här dagar!

På cykeln med musik från min Iphone i öronen. Vid kyrkan har man satt ut ljungen.

 

28/9-2018 Fredag. Jag har klarat av mina läkarbesök. På Karolinska, bröstmotagningen kunde min läkare konstatera att bröstet forfarande var starkt påverkat av strålningen. Den angriper den friska vävnaden och gör att det käns ömt och stelt. Det kan ta lång tid innan det hämtar sig och mammografi var inte aktuellt nu. En kallelse kommer först i februari.Tänker att det är en lång tid att vänta, men vad har jag för val?, Hur lever jag nu med osäkerheten att cancern kanske kommer tillbaka?. På Löwenströmska, Spine Center träffade jag min unerbara läkare Anna-Lena som opererade mig för mer än ett år sedan. Vi tittade och jämförde bilder från tidigare. Den nya magnetröntgen visar fortsatt på förträngningar och förslitningar. Vi diskuterade en ny operation men hon vill först att jag ska prova medicinera en tid och börja med sjukgymnastik. En ytterligare operation kan bli lyckad men också misslyckad då ryggen ytterligare kan försvagas. Spinal stenos betyder trång ryggradskanal och ingreppet man gör kallas dekompression. Syftet med operationen är att skapa plats för de drabbade nerverna, i ländryggen är det den vanligaste orsaken till ryggoperationer i Sverige har jag läst på. Och varje år görs närmare 5 000 operationer, nästan dubbelt så många som antalet diskbråcksoperationer. Informationen är från 2016. När jag nu blivit drabbad av ovälkomna sjukdomar har det varit viktigt att ta reda på så mycket fakta som möjligt. Det är bra med GOOGLE, men det är också bra att hämta information från flera håll att jämföra och självutvärdera. Vad jag nu har framför mig är sjukgymnastik och samtalsstöd som Karolinska erbjuder. Jag tror att det är bra att prata med någon med erfarenhet. Jag är fortsatt sjukskriven till sista november, sen får vi se.

 

 

 

 

Det var kanelbullens dag den 4 Oktober, men jag har ätit kanelbullar hela veckan😋.

 

15/10-2018 Måndag och en ny vecka. I fredags var jag iväg och träffade en Psykoonokologisk sjuksköterska och samtalsterapeut. Jag trodde kanske att det skulle vara skönt att prata med någon. För mig var det inte till någon större nytta. jag hade väntat mig mer av ett bollplank, någon att bolla idér med, men det var mest jag som pratade. Jag tror att jag får hantera min oro på annat sätt. Kanske måste jag ge det lite mer tid, ett lugnande besked kanske hälper mig vidare?. Jag beställde en motionscykel som jag har slitit mitt hår med i helgen, först med att montera för att senare montera ner "rena skiten". En ny erfarenhet, det går inte att köpa en billig motionscykel!!. Så om ni har funderingar, var beredd på att lägga en slant, så där 6.000:--7.000:-. Nu har jag bestämt mig för att börja gå på gym i stället, var på SATS och rekognoscerade i helgen.

 👎

 

6/11-2018 Höst går mot vinter, men än så länge är det milt för årstiden. Det jobbiga är mörkret och det kommer tidigare och tidage för varje dag. Det har varit "Alla helgona" och min bästa väns pappa gick bort i veckan. Det har varit en helg där tankarna har gått till nära och kära och får mig att tänka lite extra på livet.

Husby-Ärlinghundra kyrka

 

16/11-2018 Äntligen dagen för mammografi. Jag har hunnit fundera en hel del både över ett positivt besked men också på det motsatta. För mig har det varit bra att ställa in mig mentalt på båda.

Röntgensköterskan började med att ställa lite frågor om hur jag kände mig. Jag sa att jag var orolig med tanke på att det var första undersökningen efter operation och behandling. Hon var väldigt förstående och vi pratade kring ärrvävnad och ömheten som jag känt i bröstet. Hon berättade att det inte alls var ovanligt med känselstörningar och smärta lång tid efter en operation och strålbehandling. Då hon måste ha känt min oro lät hon en läkare titta på bilderna innan jag åkte hem, vilket jag var väldigt tacksam för. Hon fick en stor kram av mig när hon kom tillbaka till mig i väntrummet med det possitiva beskedet.

Tur att man har härliga barndomsvänner och en lika härlig moster att umgås med i tider som kan kännas tung emellanåt.💖 

 

20/11-2018 Tänker tillbaka på tiden för ett år sedan. Då var jag i Italien och hade inte långt kvar av cellgiftsbehandlingen. Om drygt en månad skulle jag återvända till min familj i Sverige och fira jul. I januari skulle jag fortsätta med strålbehandling. Det käns så otroligt skönt att lämna allt bakom mig.

I år var jag hemma och fick fira mamma 78år😊. Och äntligen har jag kommit igång med min träning. Anmälde mig på "Träna mer" ett stenkast hemifrån och här ser motionscykeln helt annan ut en den jag beställde på nätet👌.

 

 

Det blev en fin dag i kyrkan på min vän Helenas pappas begravning. Så mycket känslor och funderingar på livet som kommer Upp.

 

17/12-2018 Idag för precis 1 år sedan gjorde jag min sista strålbehandling i Italien.Tre dagar senare skulle jag resa hem till Sverige för att fira jul. Jag har funderat en del på det gångna året som gått väldigt fort. Nytt år och nu vill jag mer än någonsin komma igång med ett nytt liv och lämna allt tråkigt bakom mig. Jag har drömmar om vad jag vill göra, men ryggen har fortsatt satt stopp. Nu har jag tagit kontakt med min läkare på Spinecenter för en discussion, kanske blir det en ny operation till nästa år??.

 

Jag har lämnat in min badge och därmed också lämnat tankarna på att återgå till Arlanda.

 

Det ser ut att äntligen bli en vit Jul!. Och som alltid i December månad firar vi Kristofer 30år.

Stort Grattis mitt älskade, nu vuxna barn.😘

 

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!💝